Irländsk varghund är en av världens mest storvuxna hundraser; för hannarna ska mankhöjden inte understiga 79 cm och tikar ska vara minst 71 cm i mankhöjd. De har en raggig, sträv päls som ger bra skydd mot väder och vind.
Den irländska varghunden är en vinthunt som härstammar från hundar som användes för hetsjakt. Dessa hundar var snabba nog att hinna ifatt byten som varg och hjort, och samtidigt stora och robusta nog att vinna en närkamp på liv och död med dessa farliga vilda djur. Den irländska varghundens kropp har en typisk vinthundsprägel; det rör sig alltså inte om den kraftigare kroppsform som vi kan se hos till exempel newfoundlandshundar och sankt bernhardshundar.
Dagens moderna ras har sin grund i det rekonstruerande avelsarbete som genomfördes i Storbritannien på 1800-talet – då den irländska varghunden nästan hade dött ut – och rasen fick då stort genetiskt bidrag från tibetansk varghund, skotsk hjorthund, grand danois och borzoi.
Svenska Kennelklubben
Svenska Kennelklubben placerar den irländska varghunden i Grupp 10: Vinthundar. Denna grupp består av snabba jakthundar, till exempel skotsk hjorthund, afghanhund, greyhound, whippet och italiensk vinthund. Vinthundarna användes ursprungligen för hetsjakt där hunden själv, eller en grupp av hundar, jagar ifatt bytet och nedlägger det. (Detta skiljer dem från andra typer av hundar som används vid jakt, till exempel sådana raser som avlats fram för att skrämma upp byten och göra dem enklare för människan att döda.) Hetsjakt är inte längre tillåten i Sverige, och irländsk varghund hålls huvudsakligen som sällskapshund.
Den svenska rasklubben för irländsk varghund bildades år 1976.
Ursprung
Snabba hundar för hetsjakt
Hundar vars beskrivning påminner om irländsk varghund förekommer i uråldriga myter och berättelser från och om Irland. Vi vet också att man i det antika Rom kände till att det fanns speciella vinthundar på Irland med raggig päls. I ett brev som skrevs år 391 e Kr tackar den romerske konsuln Quintus Aurelius Symmachus för sju raggiga vinthundar från Irland.
De äldsta bevarade berättelserna om att denna sorts hundar dödar vargar är dock betydligt yngre – från renässansen. Fram till 1600-talet fick många furstar runt om i Europa irländska varghundar i present och det ansågs vara en mycket fin gåva. Den 27 april 1652 blev tog detta bruk stopp, eftersom Oliver Cromwell förbjöd varghundar att lämna Irland. Detta eftersom de hade blivit ganska ovanliga på Irland, samtidigt som vargpopulationen hade ökat. Cromwell ville utrota vargarna och införde skottpengar på dem.
Den sista vargen på Irland dödades år 1786, efter att ha jagats ned från Mount Leinster ( Stua Laighean ). Efter att vargen utrotats på Irland började också mängden varghundar minska, eftersom det inte längre fanns samma behov av dem. Varghundarna användes dock fortfarande för att jaga hjort.
Rasen rekonstrueras
Frammåt 1800-talet var det nästan helt slut på irländska varghundar och år 1841 gjordes en efterlysning i en tidning för att försöka rädda dem från att helt försvinna. Det var dock först år 1862 som ett mer storskaligt avelsarbete sjösattes, då den skottske kaptenen George Augustus Graham byggde ett avelsprogram på den irländska varghunden Bran, som därmed kom att bli en mycket viktig länk mellan de historiska varghundarna på Irland och dagens irländska varghund. Kapten Graham använde sig av skotsk hjorthund, tibetansk varghund, grand danois och den ryska vinthundsrasen borzoi för att försöka återskapa den irländska varghunden. År 1879 visades varghundarna för första gången på en hundutställning och år 1885 bildades den första rasklubben. På den tiden fanns det inte någon irländsk kennelklubb, men när denna organisation grundades år 1920 blev irländsk varghund en godkänd ras.
Irländsk varghund i Sverige
Till Sverige importerades den första irländska varghunden av modern typ år 1931, och den kom från Norge. Om det funnits irländska varghundar i Sverige tidigare än så vet vi inte, men irländska varghundar var en populär gåva mellan furstar och kungligheter i Europa fram till en bit in på 1600-talet, så helt omöjligt är det inte.
Går vi ännu längre tillbaka så nämner sagalitteraturen stora vakt- och herdehundar som levde hos vikingarna och hade sitt ursprung på de brittiska öarna. I Brand-Njáls saga, där händelserna äger rum inte i Sverige utan på Island under åren 950-1015, så får Gunnar på Hlidarende en stor irländsk hund i present.
Utseende
- Mankhöjden ska inte understiga 79 cm för hannar och 71 cm för honor. Det finns inte någon övre gräns för något av könen.
- Vikten ska inte understiga 54 kg för hannar och 40 kg för honor.
- Kroppen ska ha långlinjerad vinthundsprägel, och hundens rörelser ska vara lätta och effektiva.
- Svansen är lång.
- Pälsen är sträv och raggig, och ger gott skydd mot väder och vind.
- Godkända färger är enfärgat i grå, brindle (tigrerad), svart, röd, fawn eller vit, med eller utan vita markeringar.
För mer information om rasstandarden, besök Svenska Kennelklubbens sajt.
Pälsvård
Såvida du inte ska ställa ut din hund på hundutställningar kräver pälsen inte särskilt mycket omvårdnad. Den behöver borstas igenom då och då, och ansas vid behov.
Temperament och beteende
Idag hålls irländsk varghund mest som sällskapshund och detta har reflekterats i avelsarbetet. Hunden har dock fortfarande starka jaktinstinkter, och man bör ta detta i beaktande och till exempel tänka på att det kan bli problem att hålla den ihop med husdjur som triggar denna instinkt. Individuell personlighet, träning och vad hunden är van vid spelar förstås också roll.
Irländsk varghund brukar fungera mycket bra som familjehund, och dess storlek och robusthet gör att den har svårt att blir skrämd av att ett litet barn lutar sig mot den eller vill krama om den. Tvärt om brukar irländska varghundar uppskatta att bli gosade med av både stora och små människor. Man bör däremot absolut inte låta barn rida på hunden eftersom det kan skada hunden.
Irländsk varghund brukar inte rekommenderas som vakthund eller skyddshund eftersom den gärna är vänlig även mot främlingar. Den är å andra sidan väldigt stor och kan se nog så skräckinjagande ut för personer som inte känner till rasens temperament, så för vanliga vardagssituationer kan denna enorma raggiga best definitivt ha en viss avskräckande effekt på personer med ont uppsåt. Den är också väldigt lojal mot sin familj, så även om den förmodligen skulle släppa in en vänlig inbrottstjuv skulle den inte tveka att kasta sig i mellan om någon faktiskt attackerade en familjemedlem. Den härstammar från vinthundar som jagade varg och annat högvilt med livet som insats, och under den vänliga ytan finns väldigt mycket mod kvar.
Motion och stimulans
Irländsk varghund gillar långa promenader och det är bra om den också får möjlighet att springa. (Tänk på att dess starka jaktinstinkt kan göra det olämpligt att ha den lös där det kan finnas djur som kan trigga den.)
Jaktinstinkten gör att irländsk varhund brukar älska så kallad ”lure coursing”, där den får jaga efter ett konstgjort byte. Den brukar också gillar kapplöpning, gärna mot andra vinthundar som kan hålla farten uppe.
Träning
När man tränar en irländsk varghund är det värt att tänka på att den härstammar från vinthundar som kunde leta upp, jaga ifatt och döda stora vilda djur på egen hand. De nosade inte upp ett bytesdjur för att sedan snällt vänta på att husse skulle dyka upp med sina vapen, utan dessa hundar tog ofta hand om hela processen, eller så anlände människorna med sina spjut i ett förhållandevis sent skede av kampen för att få ta åt sig åtminstone lite av äran av att ha lagt ned bytet.
För denna typ av jakt krävdes hundar med en stor dos av oberoende; hundar som kunde fatta egna beslut och analysera situationen utan mänsklig inblandning ute i skog och mark. Att kunna uppfatta, förstå och alltid vilja lyda en människas signaler var däremot mindre viktigt.
Dessa starka drag av oberoende kan vi fortfarande se hos dagens irländska varghund. Den är väldigt kärleksfull och mån om att vara en del av familjen, och den vill att du ska vara nöjd med den, men det kommer också att uppstå situationer när den blixtsnabbt fattar egna beslut och genomdriver dem. Du kan räkna med att det kommer att krävas mer av dig när du tränar en irländsk varghund jämfört med mer lyhörda hundraser.
Hälsa
Precis som för andra storvuxna hundraser är medellivslängden inte särskilt lång för irländsk varghund. I Sverige är den 7-8 år, och hanhundar har betydligt kortare medellivslängd än tikarna.
Det är viktigt att försäkra din Irländska varghund och att välja en försäkring som täcker vanliga sjukdommar. Jämför flera olika försäkringsbolag inklusive uppstickare som Bought By Many (ManyPets) innan du tecknar en försäkring.
Exempel på vanliga dödsorsakerna för irländska varghundar i Sverige
- Tumörsjukdom
- Hjärtsjukdom
- Lungsjukdom
Lunginflammation
Enligt rapporter från ägare av irländska varghundar i Sverige verkar rasen ha en ökad risk för lunginflammation, och det är vanligt att samma individ drabbas av lunginflammation mer än en gång.
Dilaterad kardiomyopati
Enligt en svensk studie om irländsk varghund som publicerades år 2017 har irländska varghundar en mycket högre risk att utveckla hjärtsjukdom jämfört med genomsnittshunden. Det är framförallt hjärtsjukdomen dilaterad kardiomyopati (DCM) som är extra vanlig hos irländsk varhund och den har visat sig vara ärftlig. Studien byggde på 105 enkätsvar från ägare av irländska varghundar i Sverige.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bedriver tillsammans med Svenska kennelklubben och den svenska rasklubben för irländsk varghund ett forskningsprojekt för att ta reda på mer om DCM, särskilt vad gäller ärftligheten och sjukdomens utvecklingsmönster.